Urstark efterfrågan på resor och transporter med tåg

Så som den första i sin släkt läste Maria Signal Martebo vidare på universitetet. Efter en uppväxt i Västerbottens glesbygd i en arbetarsläkt var det ingen som förväntade sig att Maria skulle inneha ett av järnvägsbranschens viktigaste roller idag, som vd för Alstom Sverige.

Berätta lite om din uppväxt och skoltid?

– Jag är född och uppvuxen i Norrlands inland och flyttade runt mycket under uppväxten. Bredbyn, Åsele, Vilhelmina och Umeå. Själva flyttandet präglade mig nog inte lika mycket som den positiva erfarenheten av att ha bott i småstäder och på landsbygden. Jag fick börja klyva ved i tidig ålder, var med på jakt och alla möjliga jordnära saker. Något jag fortfarande uppskattar. Ofta så talar vi om världen i teoretiska termer, fast vi alla egentligen är en del av naturen.

När det var dags att söka till gymnasiet 1986 var det Marias stora matematikintresse som blev avgörande.

– Jag valde fyra-årig teknisk linje, som gav möjlighet till arbete direkt efter studenten. Att plugga vidare hade jag ingen tanke på från början, ingen i min familj hade tidigare gjort det. De hade arbetarjobb i skogen, industrin och inom äldreomsorgen.

Men under det tredje skolåret började det pratas bland kompisarna om att söka vidare. Maria tittade i högskolekatalogen och följde med på ett studiebesök till högskolan i Luleå.

– Det var som att upptäcka en helt ny värld, det kommer jag ihåg väldigt tydligt. Jag kände direkt att jag hittat hem. Så jag började läsa en civilingenjörsutbildning på universitetet och det var hur roligt som helst. Jag totalälskade matte. Universitetet passade mig också bättre än gymnasiet. Inte så att jag har varit otrevlig, men jag ifrågasatte ofta lärarna vilket inte var så populärt på gymnasiet.

Att vara den första i släkten som pluggade vidare innebar en del kulturkrockar i studentlivet.

– Det var en stor omställning. Bland annat pratade jag en bred dialekt och fick lära mig att prata rikssvenska. För mig var det också helt naturligt att ta med sparken till Luleå när jag flyttade. En kompis från Göteborg höll på att dö av skratt när hon såg mig och sparken, hon låg verkligen på marken och skrattade. Om unga Maria kunde se mitt liv idag skulle hon nog också tyckt att det kändes främmande och svårt att tro på. Visst tänkte folk i släkten även en hel del när jag började plugga. När jag hälsade på hemma sa min farmor en gång ”Maria verkar ju rätt normal trots allt”.

Maria tog civilingenjörsexamen med inriktning mot teknisk design. Efter ett examensarbete i Australien skulle Maria ta sig ut på arbetsmarknaden, i sämsta tänkbara läge.

– Jag gick ut våren 1993 strax efter räntan låg på 500 %. Det var öken för nyexaminerade. Jag hade heller ingen tydlig bild av vad jag ville jobba med och fick söka de jobb som fanns. Efter jul fick jag napp som elevingenjör på ABB Traction och klev i början på 1994 in i Arvidhuset. Nu har jag arbetat i 30 år med tåg.

Vid ett tillfälle testade hon på att arbeta med annat än järnväg.

– Jag var utanför branschen i fyra år, både på ett företag i Köping och en teknikkonsultfirma. Men jag längtade tillbaka. Det finns oändliga mängder att lära sig i tågbranschen som är så bred på alla ledder.

Efter ett halvårs utlandspraktik i USA fick Maria börja bygga upp ett helt nytt arbetsområde.

– Idag kallar vi det ekodesign, hur produkter konstrueras för att ha så litet miljöfotavtryck som möjligt. SL var den första beställare som ställde krav på det. Jag blev ansvarig för det projektet vilket var ett stort förtroende. Miljöfrågorna har funnits med mig hela arbetslivet och går som en röd tråd hela vägen tillbaka till närheten till naturen i min uppväxt.

Efter projektet med SL så fortsatte arbetet med ekodesign och 2001 var de sex anställda med globalt ansvar för området, med Maria som högst ansvarig.

– Då samarbetade vi med alla i koncernen genom att utbilda olika yrkesgrupper och
leverantörer. Under tiden fram till 2001 fick jag två barn. I januari 1997 var jag höggravid med min son och hade bjudit in konstruktionschefer i Europa till ett möte. Det var en hel del äldre herrar som tappade hakan när de klev in genom dörren och såg mig. Det fanns såklart utmaningar i den situationen.

Maria har aldrig haft som mål att bli ledare men var alltid bra på att få folk att jobba
tillsammans.

– Jag har alltid varit driven och på universitetet tog jag ofta på mig att dra ihop några och fixa sådant som behövde göras. På ABB blev jag fort utsedd till teamleader. Många av mina elevingenjörskompisar hade som högsta mål att bli vd men jag hade svårt att begripa att en titel skulle vara så viktig. Jag hade mer målsättningar kring vilka arbetsuppgifter jag ville arbeta med.

Hur ser du på ditt ledarskap?

– 90% av arbetet som ledare handlar om att motivera andra. Självklart finns det lägen när man måste vara bestämd och peka med hela handen. Däremot kommer man inte så långt genom att armbåga sig fram. Samtidigt finns det kulturskillnader här där Sverige är det land som sticker ut. Internationellt kan man uppfattas som otydlig eller som lätt att köra över om man inte markerar tydligare. Jag ser samtidigt också detta som en del av tjusningen med att arbeta i en global verksamhet, där man behöver förstå och agera utifrån lokala kontexter. Vi i Sverige har ju den främsta förståelsen för vår marknad och politiska situation. Svenska marknaden är också väldigt avreglerad, där ligger vi långt före resten av Europa som kommer att avregleras de kommande åren. Då Sverige avreglerade för 20 år har vi idag en mogen avreglerad marknad. Även om inte allt är bra med den svenska avregleringen har det lett till flera positiva effekter. Titta bara på passagerartillväxten, antalet resor har fördubblats på befintlig järnväg under de 30 år jag arbetat.

Hur står sig Sverige internationellt inom branschen?

– Vi är ansedda för vår innovationsgrad, där sticker Sverige ut. Både som land och företag är det jätteviktigt med en hög innovationsgrad och det är något som politiskt behöver förvaltas.

Hur ser framtiden ut för järnvägsbranschen i Europa?

– Vi har en fantastiskt marknad. Folk vill åka tåg. Även godsköpare och åkerinäringen vill använda sig mer av järnväg. Efterfrågan är urstark och långt större än kapaciteten. Det finns både brist på infrastruktur och en stor underhållsskuld. Av någon anledning så släpar politiken efter. Men det händer otroligt mycket i Europa. Frankrike, Spanien och Italien går före och har systematiskt investerat i järnvägsnätet. Sverige är mer likt Tyskland med en stor underhållsskuld. Det är illa när begränsningarna i tågnätet påverkar svensk industris konkurrenskraft.

Vad är de största utmaningarna i din roll?

– Det har hänt otroligt mycket i världen de senaste åren. Efter pandemin har villkoren för näringslivet blivit svårare och det makroekonomiska trycket mot näringslivet har varit stort. Leverantörer går i konkurs eller får utmaningar med transporter. Allt har blivit mycket känsligare och hyperinflationen har satt otroligt press på oss. Vi måste vara snabba i tanken och i fötterna, och samtidigt få med oss de anställda.

– Även klimatförändringarna är en enorm utmaning där vi som företag kan göra mer, men även Västerås och regionen. Det krävs samarbete för att hitta kreativa lösningar.

Vad skulle du göra om du fick infrastrukturbudgeten i din hand?

– Det finns mycket mer som kan göras vad gäller det prediktiva underhållet. Det finns mycket
information att tillgå om rälsen, kontaktledningar och tågen som man skulle kunna använda systematiskt för att göra underhåll när det behövs istället för vart femte år. Tågoperatörerna har tittat på vilka infrastrukturobjekt man kan prioritera för att få upp kapaciteten snabbt.
Sedan är till exempel Oslo- Sthlm 2.55 ett klockrent projekt. Nu tar det 5,5 timmar med tåg mellan de två huvudstäderna som är en av Europas mest frekventerade flygrutter. Ur klimatperspektiv är det helt tokigt.

Vilka råd vill du ge till dagens unga och varför ska de söka sig till järnvägsbranschen?

– Det finns ingen annan bransch som är en sådan fantastisk blandning av flera komplexa saker. Tåg är allt från högteknologi i datasystem till toalett, dörrar och stolen du sitter på. Det är passagerarnära, hjärta och hjärna. Dessutom har vi förmånen att arbeta med varierande kunder som ställer krav och kompetenta. De håller oss på tårna. Det finns otroligt många olika roller och funktioner att arbeta i, och dessutom möjligheter att arbeta internationellt, säger Maria avslutningsvis.

Om profilen
Namn: Maria Signal Martebo
Ålder: 56 år
Bor: Skultuna.
BAKGRUND: Maria är uppvuxen i Norrlands inland. I en familj utan akademisk tradition bröt hon ny mark när hon läste till civlingenjör i Luleå. Efter att ha börjat som elevingenjör på ABB Traction 1994 så kände hon att hon hittade rätt. 30 år senare arbetar hon fortfarande inom järnvägsbranschen, med ett stort engagemang för tåginfrastrukturens utveckling.