”En industristad som Västerås är en fin duk att måla på”

Västeråsbon Mikael Genberg var en klassisk konstnär när han bytte inriktning på skapandet. Resultatet är tre världsunika hotell i Västerås, med boenden i Vasaparkens högsta trädkrona och på sjöbotten i Mälaren. Drömmen är att sätta ett rött hus med vita knutar på månen. Om ett år kan det omöjliga projektet bli verklighet efter över 20 års arbete.

Trots att de unika boendena är stora turist­attraktioner vill Mikael inte säga att han arbetar med att skapa destinationer.

– I grunden är jag konstnär. Att de blivit destinationer är mer en slump. Hade jag byggt utifrån en destinationstanke hade jag varit tvungen att ta hänsyn till andra kriterier istället för att behålla friheten som konstnär. Allt började med Hotell Hackspett. Jag var inte så sugen på att fortsätta måla och ställa ut på konsthallar, men ville fortfarande få vara i det kreativa tillståndet. All konst och kultur handlar om att försöka beskriva världen från olika perspektiv. Jag började fundera på hur man kunde visa upp ett helt nytt perspektiv på riktigt. Då kom jag på idén om ett hus i den största eken i Vasaparken. Det var inte tänkt som ett hotell men det visade sig vara något som lockade. För att komma bort från de som bara ville sova ruset av sig började jag ta betalt för bokningar och det blev till ett hotell.

Trähuset fick stor uppmärksamhet både i svensk och internationell media.

– Jag var förbluffad över att folk var förbluffade. Då fick jag idén att se om det går att bo under vattenytan. Jag fick god hjälp av dåvarande kulturchefen i Västerås Tapio Hovebro. Han tyckte att vi kunde testa att bygga undervattensrummet i kommunens lokala verkstad. Där fanns verkmästare Seppo Venäläinen som var otroligt viktig för projektet. Min stora passion är att få jobba med människor som kan något annat än jag själv. Det är en ynnest.

Fanns inget liknande i världen

Undervattenrummet som flyter i Västeråsfjärden döptes till Hotell Utter Inn och fick ännu större uppmärksamhet.

– Jag visste inte det då men det fanns inget som såg ut så på hela planeten och det visade sig att det fanns ett sug efter fler undervattensrum. Som konstnär var det förvånande eftersom man inte jobbar mot målbilden att kommersialisera. Då tänkte jag att det kanske är det här jag ska göra. Därför startade jag mitt första aktiebolag Genberg Underwater Hotels och började fundera på vart i världen ett undervattenshotell skulle göra sig bättre än i Västeråsfjärden.

Genom olika tillfälligheter och kontakter bildade Mikael ett team som tillslut fick till ett undervattenshotellrum på ön Pemba i Tanzania.

– Medan grannön Zanzibar är en världskänd turistdestination så hade Pemba vid den här tiden bara tre hotell. Vi köpte ett av de hotellen, The Manta Resort, och inom den verksamheten finns nu det som kallas The Manta Underwater Room. Det blev en formidabel framgång, särskilt medialt.

Sätta ett hus på månen 

Om det kändes svårt att bygga ett undervattensrum på Afrikas östkust är det inget emot vad Mikaels kommande projekt har varit.

– När jag höll på med undervattensrummet läste jag i Expressen att nu åker Sverige till månen. Det handlade om att svenska rymdbolaget skulle bygga Europas första rymdsond och skicka den till månen. Då började tankarna på att det är där man ska sätta ett riktigt klassiskt svenskt hus, rött med vita knutar.

Trots att det verkade som ett omöjligt projekt började Mikael fundera på vem som kunde hjälpa till.

– Jag har inga rika föräldrar med kontakter i Sveriges elit. Men jag satte mig ner med vänner och gjorde oändliga listor med intressanta människor och nystade med vänners vänner. Tillslut satt vi bland topparna i politiken, näringslivet och forskarvärlden. Mycket av resan har handlat om att träffa folk, kasta ur sig en idé och se hur det landar i deras hjärnor. Intressant nog har det ofta landat väl. Förmodligen tycker de att det är idiotiskt men ändå lockande. Nästan alla är fascinerade av rymden och då i början av 2000-talet var rymden bara en statlig angelägenhet. Att ta det privata och poetiska in i rymden, ett hus gjort av privatpersoner med en konstnär i fronten, var något som aldrig hade gjorts. Att bryta den typen av barriärer är lockande, särskilt för de som redan klarat av mycket i livet.

Nu verkar det som att månhuset kommer lyckas efter 25 års arbete.

– Vi hoppas på en framgångsrik månfärd inom överskådlig tid. I arbetet har jag insett hur fruktansvärt svåra de här rymdgrejerna är. Det är en enorm ynnest att jobba med kunniga människor. Det som driver mig är utmaningen i det som från början verkar omöjligt. Slutmålet är kul men det är den märkliga kampen på vägen dit som är så oerhört givande.

Kan du dela med dig av några ­lärdomar från dina projekt?

– Mycket handlar om att göra ­saker tillsammans och vara generös med ursprungs­idén. Månhuset har olika betydelser för alla som jobbar med det. Jag pressar inte på min version utan säger bara att det är ett konstverk och vad vi ska åstadkomma. Sedan är det fritt att engagera sig utifrån sin egen personliga motivation, om man är intresserad av tekniken bakom eller någon annan aspekt av projektet. Det är en lärdom att om man vill jacka in i folks kompetens måste de också få jacka in i visionen. Är man för kontrollerande vill ingen jobba med en.

För mig är entreprenörskap att göra

Mikael beskriver själv att han går en balansgång mellan entreprenörskap och konstnärskap.

– Jag har startat många företag genom åren. Det är inget självändamål i sig utan handlar om att det är sättet som man kan hantera pengar och betala skatt i samhället. För mig är entreprenörskap att göra. Om man sträcker sig ut och gör något oväntat, det är då det blir spännande. Alla pratar om innovation, men kanske inte söker sig till det kreativa tillståndet för att nå dit. De tror att det fungerar lika bra med ett möte och post it-lappar. Ofta är det knäppa idéer som har fött storslagna saker i världshistorien. Är det vettigt att sätta ett hus på månen? Förmodligen inte. Men jag kan också tycka att några av de mest vettiga saker som gjorts var tillsynes helt meningslösa. Eiffeltornet är den största hyllningen till meningslöshet och hatades av alla i början. Nu är Paris en av världens största destinationer tack vare Eiffeltornet. Vi fyller olika roller i samhället, konstnärens roll är att beskriva världen från olika perspektiv. Jag upplever att det är viktigt och ett hus på månen är en bra symbol för livets framtid. Livet på planeten kommer någon gång att upphöra och vi måste förr eller senare ut i rymden.

Vad tänker du själv om kreativitet?

– Alla människor är kreativa. Redan när vi föds är ju hjärnorna otroliga. Som barn går man in i lekar och blir helt ­uppslukad, det man leker blir en egen verklighet. På samma sätt är kreativitet ett tillstånd man kliver in i. Det är ganska lätt att tappa bort när man blir vuxen och behöver forma sig efter de strukturer som vi byggt i samhället, som är viktiga men som kan vara ­begränsande. Kring kreativa grupper har det alltid funnits mecenater och folk som tycker det är spännande. Många som arbetat väldigt hårt för att bli framgångsrika inser att kreativitet är något de försakat och som inte går att köpa för pengar.

Att den snabba tekniska och ­digitala utvecklingen skulle vara till ­nackdel för det mänskliga skapandet tror ­Mikael inte mycket på.

– AI och allt som händer är ju jättespännande och att det skulle minska vår kreativitet tar jag med en nypa salt. Oavsett kan jag ändå inte påverka utvecklingen eller få den att stanna av. Dessutom var det inte bättre förr, trots att vi upplever otäcka konflikter i världen och kriminella gäng i Sverige. Jag är optimist och tänker att vi löser det. Det kommer aldrig vara en spikrak väg framåt utan misslyckade sidospår men om man har perspektivet hur det såg ut på 18- eller 1500-talet är folk idag otroligt mycket fredligare och kunnigare. Människor är ganska jobbiga och sabbar för andra. Ändå tycker jag att vi är fantastiska. Tänk att vi är en organsim som sprungit ur en apa, det ju helt mirakulöst vart evolutionen har tagit oss, allt vi människor hittat på och att det fortgår hela tiden. Det kanske är naivt att vara optimistisk men det är roligare än att tänka att världen går under.

Bor kvar i sin hemstad

Att Mikael skulle bo kvar i sin hemstad Västerås var aldrig självklart, men inget han idag ångrar.

– När jag var 18 år sa jag enligt min brorsa att nu drar jag och kommer aldrig tillbaka. Så jag var borta i många år men när jag träffade min fru blev jag kvar här. Det har jag aldrig ångrat. Jag har haft en väldigt bra relation med ledningen för staden och fått mycket stöd. Om man ska vara krass så finns det inte supermycket konstiga grejer i Västerås. Om jag hade gjort trädhuset i New York hade förmodligen ingen brytt sig. Men en industristad som Västerås är en fin duk att måla på. Det är ju lättare att få utrymme om man inte är för många som gör samma sak.

Hur tänker du att Västerås kan arbeta med att bli en destination?

– Mycket handlar om mod och att våga vara lite knasiga, att utnyttja något som dyker upp eller bygga ett Eiffeltorn. Det är inte Västerås styrka men det skulle det kunna vara. För några år sedan när tv-serien Game of Thrones var otroligt populär var det ju en öppen dörr att spinna vidare på att huvudstaden i serien hette Westeros. Det är förbluffande att man inte red mer på det. Att undervattenshotellet fortfarande efter 20 år är det mest ­eftersökta på Visit Västerås hemsida visar att det inte är storleken det kommer an på utan märkligheten. Därför kan man våga låta folk ta ut svängarna. Sedan vet jag att det finns många som vill mycket och är bra på sitt jobb men att det är långa processer med många inblandade inom kommunen.  

Västerås är en spännande stad

Mikael tycker att staden ska vara mer proaktiv för att inte förlora personer med kreativ lust.

– Staden måste vara uppmärksam och ta hand om den typen av krafter för att de ska stanna. Kanske är Västerås bättre på att ta till vara kompetensen inom industri och närliggande sektorer? Självklart är det viktigt också men det som bygger destinationer är något annat. Samtidigt har Västerås förändrats mycket från den industristad som tidigare var 100% präglad av ASEA. Nu bubblar det på många olika håll och vi har nu en spännande och växande stad.

Mikael hoppas också att hans hemstad ska kunna ta del av den uppmärksamhet som kommer när månhuset äntligen är på plats.

– Det kommer ju bli en nyhet över hela världen och ett gyllene tillfälle att rikta blickarna till de tre hotellen i Västerås för att uppmärksamma platsen. Det vore kul om staden nyttjade tillfället, rustade upp hotellen och kunde berätta en story som ­knyter samman det röda huset på månen med de udda hotellen och staden där de finns, säger Mikael ­avslutningsvis.

OM PROFILEN

Namn: Mikael Genberg

Ålder: 60 år

Bor: Västerås och Virsbo

Bakgrund: Efter en karriär som konstnär kom allt att ändras med Hotell Hackspett, ett konstverk som blev ett hotell. Sedan dess har Mikael förundrat och fascinerat med sina kreativa ­boendemiljöer och hotell. Även om världen hela tiden har varit Mikaels arbetsfält bor han ännu kvar i Västerås. Nästa projekt handlar om att sätta en röd stuga på Månen.